Om tycke, smak o idéer. Men ffa mina kulturella aktiviteter.
Ny sysselsättning
Ooops, ett tag sedan jag skrev här.
Inte mycket kultur alls, inte på evigheter. Endast några barnteater-föreställningar, på Teater 3. Men jag har funnit ett nytt arbete, på timbasis. Jag är tillbaka hos Stockholm stad. Härligt! Saknar faktiskt att jobba.
Hoppar nu in som vikarie i ett antal skolor. Inspirerande, utmanande och roligt. Ibland kan det vara lite rörigt, flera ordinarie som är sjuka/lediga och barnen blir förstås lite snurriga då också. Det svåra som inhoppare är främst att hitta rätt och finna sig snabbt i nya lokaler, få kontakt med de barn man träffar och även personal förstås. Samt snabbt insupa de regler och rutiner som finns i just den skolan eller på det fritids en är på! Ofta börjar man i en klass på vanliga lektioner för att sedan följa med till s k storfritids, dit där flera klasser kommer. Med besök i matsalen däremellan för mellis.
På två månader har nu varit i:
Norra Ängby skola. 3 ggr
Adolfbergsskolan.
Höglandsskolan. 2 ggr
Matteus skola. 2 ggr
Johannes skola.
Roslagstullsskolan. (ska till Vasa Real 2024) 2 ggr
Jag väljer själv när och hur jag kan jobba, det är bekvämt. Jag lägger in ett tillgängligt-schema löpande. Får så en förfrågan, vilket kan vara samma dag, dagen innan eller veckor i förväg. Schemat och timrapportering sker helt digitalt, hemifrån eller via mobilen.
Söndagen den 23:e maj började så fint, men slutade med buksmärta som höll i, i 18 h.
Morgonen startade med fin rutin, en motionspromenad på två kilometer. På eftermiddagen följde jag med sonen till hans jobb och hälsade på söta små djur (bl a lamm och minigrisar), mysigt. På hemvägen unnade vi oss italiensk kulglass, gotti'. Det blev middag vid hemkomsten vid 18-tiden. En lugn, fin dag... Därefter började HELVETESNATTEN.
Snart får jag rejält ont i magen som inte går över. Inte med vila, magmassage, Movicol, alvedon. Natten igenom gör det ont i magtrakten runtom och det strålar också bak mot ländryggen. Stundtals illamående, dock utan att få upp nå't. Under natten frös och svettades jag korta stunder om vartannat. Ingen feber. Jag snurrade runt i sängen, satt ihopsjunken på huk bredvid sängen, låg på alla fyra för att se ifall det skulle lindra smärtan. Jag slumrade till endast korta stunder. Klockan 05:10 ringde jag 1177, Sjukvårdsupplysningen. De sa: - Tycker du ska åka direkt till Akuten!
Hur då? tänkte jag. Klockan 5 på morgonen och väldigt ont! Ja, okej det fick bli taxi och några hundra kronor fattigare. I taxin satt jag helt nedstämd/koncentrerad och försökte tänka bort all buksmärta. Vid ankomst till akuten var det enkel inskrivning på en gång, ingen kö alls. Men sedan tog det tid däremot. Blodprover först. Bad snart om smärtstillande, men det blev endast två alvedon, för inget annat förrän mer besked. Låg och vred mig i flera timmar i akutrum med munskydd från klockan 6. Vid 10-snåret så fick jag åka iväg på "akutröntgen", med kontrast. Tillbaka till intaget. Väntan åter. ONT! Vid halvettiden kom det slutligen in TVÅ personer till mig. Då anade jag oro. Nu hade ändå smärtan avtagit efter ihållande i 18 timmar 🤢 . En av dem, läkare sa: - Du har flera gallstenar och du blir inlagd för två stenar sitter så till att de lär inte försvinna på egen hand. Det blir operation snarast, i morgon eller kanske rentav ikväll. Du får snart åka upp till avdelningen och blir kvar något dygn eller så.
WHAT? Vilken "kalldusch"!
Ja då, jag blev covidtestad innan jag fick åka upp till avdelningen. Långt upp i näsan, pinnen/topsen skulle sitta kvar i 10 sekunder. Därefter en snabb, bestämd och obehaglig snurr.
Shit! Jag som hade räknat med att komma hem någon gång under dagen/eftermiddagen efter akutbesöket. Hade till exempel kastat på mig kläderna på morgonen när taxin skulle komma. Ingen mobilladdare med heller. Man vill kunna hålla kontakt med familjen. Nu hade jag knappt halv laddning. Det är inte mycket om man blir borta ett tag. Sedan är ju mobilen bra med underhållning. Bland annat för att googla på nämnda åkomma.
Munskydd hade jag haft på mig i 8 h, men fick ta av mig på avdelningen när jag kom upp dit.
Nu var jag hungrig! Kaffe åtminstone? No way, ingen mat alls. Blev kopplad till dropp för näring. Ingen dryck ens. Tillsagd att duscha och byta till sjukhuskläder.
Bra nog fick jag operationen senare på kvällen. Mer dropp: Flytande Alvedon, Flagyl och ny påse näringsdropp. Tror de diskuterade antibiotika också. Sedan Narkos. Läskigt. Vilket operationsrum förresten, vilken teknik!
Eloge nu till S:t Görans sjukhus och kirurgen där. Avdelningen jag låg intagen på var högst upp på sjukhuset våning 8. Allt har gått smidigt.
Tisdag förmiddag fick jag äntligen äta ordentligt, sedan söndag middag. Både frukost (dock endast flytande) och till lunch fast föda. Samt kaffe framför allt. Kom hem med 4 hål i magen, det blev så kallad titthålskirurgi. Nu rehab. Med fördel mindre måltider, inga tunga lyft den närmaste tiden, med mera. Rosslig och torr i halsen, tydligen efter narkosen.
Nu förstår jag varför jag ibland har haft magont. Inte alls för att jag har ätit för fort eller har svalt luft. Har till och med varit på vårdcentralen, men då gick besvären över på några dagar. Not: Gallstenar kan finnas, utan att du får stora problem eller behöver operera.
Idag den sista vardagen på året är jag otroligt glad över att ha blivit av med bandage och 12-13 st stygn, efter en s k benign tumör.
I september/oktober upptäcker jag en stor knöl som åker "hiss" från handled och ca 4-5 cm nedåt längs med insidan av höger underarm när jag böjer och sträcker mina fingrar. Det gjorde inte ont, men kittlade och ffa såg det mycket underligt ut (som en alien). - Den kanske försvinner eller du har väl suttit för mycket vid datorn, sa någon. Efter ett par veckor när den inte hade försvunnit eller minskat i storlek började jag verkligen bli orolig och osäker!
Bokade då tid till vårdcentralen. Husläkaren föreslog att det kunde vara en s k ganglion (vätska) eller en fettknöl. Läkaren hade skrivit i journalen, läste jag senare, att "knölen" bara var cirka halvcentimetern stor. - No way, jag såg ju själv att den var stor som en mandel och mer ca 2 cm på längden. Det blev i alla fall först en remiss till ultraljud. Det dröjde väl så där 3-4 veckor ytterligare.
Väl på ultraljudet märker jag att vårdkillen screenar länge och noga. Jag inser att det så klart inte är någon idé att fråga vad han såg. Jag sneglade självklart på skärmen och det såg ut som en celltät, inkapslad minikokong, som åkte fram och tillbaka i underarmen och inuti mina böjsenor.
Sent en fredag eftermiddag ser jag att jag har ett missat samtal i mobilen från Vc. Då kommer jag på att jag kan logga in på Mina vårdval och se vad som står där. Då har husläkaren skrivit "har försökt ringa patient, remiss till handkirurg". WHAT?! Samt ultraljudet hade även skrivit "Jättecell tumör, 2 cm". Nu blir jag ordentligt orolig!
På måndag eftermiddag ringde jag vårdcentralen och de kunde bara säga: - Läkaren ringer dig på onsdag. Ja ha, bara att vänta. På onsdagen fick jag egentligen bara det besked som jag redan hade läst mig till.
HANDKIRURG? Tumören sitter dessutom precis intill pulsådern...! 😰
Efter 10 dgr ringer jag till handkirurgen (Praktikertjänst, anslutna till Landstinget) för att checka att remissen verkligen kommit dem tillhanda. - Jo då, och vill du kan vi skriva upp dig på en återbudslista. - Ja visst, svarade jag. Efter bara 2-3 dgr, en måndag får jag komma till min handkirurg (Aron) för konsultation! Han säger, en sådan knöl är relativt vanlig men DEN SKA BORT och iväg på analys. Jag får vidare höra att tumören bör vara godartad i och med att den rör på sig och finns i bindvävnaden. Det kändes något tryggt ändå. - När vill du göra operationen? - Ohh, rätt snart antar jag, svarade jag. - Vi kan göra det i övermorgon, vi har några avbokade tider.
Oj! Bara att ringa chefen. Det stökade till en del på jobbet förstås. - Jag blir sjukskriven på onsdag och ska in på handkirurgi p g a en tumör, meddelade jag.
Dagen innan operationen säger Region Stockholm i media, att de vill/tänker/ kräva att även privata vårdinstanser ska hjälpa Landstinget och alla sjukhus, med tanke på vårdläget. Ställa in alla planerade operationer! Men ingen fara för mig visar det sig, men säkert bra att jag får operationen snarast möjligt.
Onsdag morgon, den 16/12 blev jag av med knölen/tumören. Jo, klart att det var strul i t-banan den morgonen! Jag kom i tid - men inte läkaren. Jag kom in för tvätt och lokalbedövning först 50 min efter utsatt tid. Operationen tog en halvtimme. Hela armen var "sockerdricka" av bedövningen. I tre dagar skulle jag ha armen i högläge, såret ovan hjärtat så att säga. Det blev läge att knapra en massa Alvedon de första dagarna. Bandaget fick sitta orört och stramt i två hela veckor. Obekvämt minsann! Samtidigt var det viktigt röra och böja fingrarna flera ggr i timmen.
Att behöva borsta tänderna med icke dominerande hand, skala ägg, starta/logga in på mobilen, duscha, klä sig, med mera har verkligen tränat min kreativitet.
Det känns rejält nu bara efter att ha tagit stygnen. Det svider och sticker!
Men:
Jag kan sitta vid datorn och bruka datormusen utan större problem.
Kan tvätta händer och ansikte enkelt.
Flytta småsaker enkelt.
Nu ska jag stretcha huden och handleden ordentligt ett tag framöver. Samt få åter styrkan i arm och hand, eftersom jag inte har lyft något alls på över två veckor. Själva handleden har jag endast kunnat vicka 2-3 mm fram och åter. Jag ska även täcka ärret, i ca 2 månader. Gärna med silikon-tejp.
För andra gången i livet har jag med nöd och näppe klarat livet. Den här gången med 4-5 minuters marginal eller säg omständigheter, ögonblicksbeslut. Jag kunde lika gärna t ex ha varit precis vid övergångsstället och Åhléns-kraschen!
TÄNK OM:
- Jag hade suttit 5 minuter längre på filmvisningen, som jag skulle smita ifrån.
- Jag hade gått in i guldsmedsaffären.
Fredag den 7 april hade jag en väl planerad semesterdag med anledning av veckans Stockholms Internationella Juniorfilmfestival.
Kl 11 såg jag först filmen NIKA på biografen Grand, därefter åt jag lunch. Solen sken, det var en fin vårdag och en riktig toppendag än så länge! Efter lunchen gick jag så Sveavägen mot Hötorget, förbi Adolf Fredriks kyrka och in på just Adolfs Fredriks kyrkogata, för att titta i en särskild butik. Jag passerar till och med restaurangen där lastbilen kapas inom kort. Jag svänger sedan vänster in på Drottninggatan för att gå ett kvarter till biografen Skandia och se filmen MILO, MÅNVAKTAREN klockan två. Där är även flera lågstadieklasser och förskolor (kanske 150 småbarn) med sina pedagoger. För mig var det den 6:e filmfestivalsfilmen den här veckan, mycket nöjd...
MEN, den här eftermiddagen är jag dubbelbokad och har lyckats få en friplåt till Klara Soppteaters publikrep kl 15. Innan MILO-filmen satte jag därför mitt mobilalarm på kl 14,40 för att hinna i tid till Kulturhuset och teatern. Jag tänkte först att det kunde räcka med att gå kvart i tre, men jag valde tjugo i i stället. (Till en vän hade jag först sagt att jag kommer troligen i sista minuten till teatern, för att jag är på bio innan)... BESLUTET att gå lite tidigare KAN ALLTSÅ HA RÄDDAT MITT LIV.
Mitt mobilalarm går igång och jag smiter snabbt ut från biosalongen. Hmm, ett toabesök först kanske. Samt jag står även 1-2 minuter och kollar lite slentrianmässigt på mobilen, på Fejjan- och mejlen. Jag måste ha gått ut från biografen och ut på Drottninggatan vid kvart i tre. (Se vidare epilog). Jag går i lagom rask takt, tack och lov med tanke på vad som snart skulle hända. Jag går Drottninggatan fram hela vägen mot Kulturhuset zickzackandes, det är mycket folk på gågatan. Jag går samma sträcka som lastbilen straxt skulle köra! Jag får på vägen syn på två guldsmedsaffärer på Drottninggatan, de som ligger vid Hötorgspassagen. Ska jag gå in en snabbis, jag och sambon ska ju köpa nya ringar? Kollar klockan hastigt. Näe, jag VÄLJER att gå till teatern direkt. DETTA KAN HA RÄDDAT MITT LIV.
Jag måste ha passerat Åhléns tio i tre.... Eller?
Utanför Soppteaterns entré på Drottninggatan intill stora trappan vid Sergels torg möter jag upp mina vänner Josephine, Ewa och hennes man Arne, vilka också ska gå på teatern. Vi pratar i kanske tre minuter ute på gatan innan vi går in och tar våra platser i caféet på Klarateatern. Det måste ha varit bara 2-3 min innan kraschen!
Pjäsen börjar fint. Dock efter 13-14 minuter in i föreställningen får vi order om utrymning av Kulturhuset: " - Vi måste utrymma! Det har hänt en incident på Drottninggatan. En bil har kört in i Åhléns!". Utrymningen går snabbt via korridorer och hissar och ut genom personalingången!
Under utrymningen från Stadsteatern och via flera korridorer kunde många av oss googla fram vad som hänt.EN LASTBIL HAR FARIT FRAM I HÖG HASTIGHET PÅ DROTTNINGGATAN OCH KÖRT PÅ FOLK OCH KRASCHAT IN I ÅHLÉNS. FLERA DÖDA!
ATTENTAT! DET ÄR INTE SANT, HÄR I STOCKHOLM? VARFÖR JUST HÄR? Vi kommer ut bakvägen vid Brunkebergs torg och vi blir tillsagda att omgående ta oss därifrån. Men vart skulle vi våga gå? Vad händer? Kommer det att hända fler saker? Vi är ju mitt i city! Runtom oss finns Gallerian, Rosenbad, Centralstationen och Slottet - väl tänkbara mål. - Lämna city! ropar väktare och poliser. Vi visste ju inte åt vilket håll vi tordes gå, för att ta oss ifrån city! Vi sätter oss, efter att ha stått ute på gatan i kanske en halvtimme med stor osäkerhet, mycket oro och stor tvekan, inne på en restaurang och fikar, pratar och lyssnar och spanar ut, samt googlar ihärdigt på nyheterna. Mycket sirener, civilpolisbilar, motorcyklar och kravallutrustade poliser åker snabbt fram utanför. Själv har jag för första gången en Power bank med mig, extra batteri till mobilen, vilket är tacksamt. (Även tacksam över Facebook, Twitter, radio och nyhetsuppdateringar).
Vi kunde via våra mobiler och Internet läsa oss till att lastbilen hade kapats vid restaurang Caliente på Adolf Fredriks kyrkogata, nära Citykyrkan. Det första SOS-larmet hade kommit in kl 14,53. Mannen måste efter kapningen ha kört med full gas ungefär kl 14,50-14,55, efter lite irrande 2-3 kvarter först. Kl 14,55 kraschar lastbilen in i Åhléns och föraren smiter ned i t-banan. Fotot som senare släpptes togs på honom den tiden.
Det ryktas vidare om skottlossning Fridhemsplan och Odenplan. Centralstationen evakueras. Slottet är omringat av poliser sägs det. Kan Rosenbad även vara ett mål? Vi hör vidare att ingen t-bana eller tåg går, de är stängda!
Först vid halvsju lämnar jag och vännerna restaurangen för att försöka ta oss hem. Tunnelbana och tåg är ju avstängda i sta'n, inga bussar går naturligtvis heller. Vi tar oss gåendes till Roslagsbanan, men det är en helt annan historia och inte alls lika relevant i ovanstående berättelse. Jag var hemma klockan nio. Vi gick från city till Östra stn, via Nybroplan och Östermalm, tog Roslagsbanan till Mörby stn, buss till Kista, sedan gick t-banan och då till Fridhemsplan-Vällingby (för bussen Kista-V-by skulle dröja 25 min! Troligen fast i bilköer från Sollentuna).
EPILOG: Nu vet jag exakt att jag måste ha gått ut 7-8 min från bio Skandia innan lastbilen körde runt hörnet och in på Drottninggatan, ett kvarter bortifrån biografen jag lämnat, hörnet Adolf Fredriks kyrkogata. Lastbilen snurrade ju två, tre kvarter extra först.
Jag gick bara minuter innan samma 500 meter som bilen körde längs Drottninggatan! Kl 14,53 är den tid som en kvinna, först av alla, ringer SOS och det är när lastbilen precis börjat sin vansinnesfärd på Drottninggatan vid Adolfs Frediks kyrkogata, nära Olof Palmes gata.
På bion jag hade varit på, där satt flera förskolor och lågstadieklasser kvar som egentligen skulle hemåt 30 minuter senare! De hade inte fått lämna Skandia förrän efter kl 18, de hade fått se en extra film kunde jag läsa mig till dagen efter. Tur att filmen inte hade börjat en halvtimme tidigare! Att inte alla småbarn varit ute på Drottninggatan...
Vill du vara upptagen med något? Köp och sälj lägenhet, samtidigt...
En riktig utmaning, jag garanterar:
Det första du måste ha är ett lånelöfte och det fick vi, efter lite stök och ett antal samtal, i maj 2016 och ett sådant är giltigt i ett halvår, ordna sedan ett mäklaravtal, förbered för fotografering, gärna sommartid för fint ljus i fotona, skaffa därefter tid att gå på visningar, lusläs årsredovisningar, resultaträkningar, delta i olika budgivningar - med is i magen, underteckna köpeavtal - vilket vi gjorde exakt på dagen då lånelöftet gick ut (undrar om mäklaren hade superkoll på't), ordna konsumentkredit 3 månaders för att handpenning SKA deponeras inom 1 vecka hos säljarens mäklare (i vårt fall så där 240.000 kr, enkelt typ), annonsera, ha visningar, få spekulanter, lägga upp bolån, fixa och få brygglån, skriva säljavtal, välja ut samt boka flyttbolag, fixa kartonger i stor upplaga (bra mått är tydligen 1 kartong per kvm), packa ned lite varje dag i ungefär en månads tid, glöm inte det troligen fulla förrådet (källare/vind), få tillträde, packa upp, ordna storstädning gamla lgh. Allt detta förstås i lämplig ordning, men ändå allt på en och samma gång! Yes, man rensar ut en hel del och i vårt fall ges mycket bort till grannar eller har lämnats till Second hand-organisationer.
Flyttanmäl, kolla och ändra försäkringar, adressändra här och där, säga upp tv och telefon, välja elbolag.
En hel vetenskap har detta varit. MEN vi klarade det, innan det hade gått 1 år dessutom, som många sa att vi skulle räkna med.
Vi har köpt upp oss, från 60-tal till slutet 90-tal. Flyttat från en stor förening till en liten, från ett s k ghetto upp på ett berg och nära en liten sjö (träsk). Vi bor fortfarande i ett hsb-hus, trevligt som tidigare förtroendevald både i styrelse och distrikt!
35 år i gamla stadsdelen, varav nästan 20 år i den avflyttade lägenheten. Samt sluttampen i ovannämnda vid just jul och nyår. Mysigt... ohh yeah! - När det är över!!!
Husen på Nickelberget uppfördes 1997. Arkitekt var Joachim Billing vid Rits Arkitekter. Här finns grönytor, lekplats, tvättstugor, cykelförråd, soprum med källsortering, boulebana, boendeparkering och gästparkering. På 300 m avstånd finns Råcksta t-bana, Vällingby C på 1.200 m och Mälaren, Kanan-badet på samma avstånd, ca 1.200 m. På andra sidan stora vägen ligger Vattenfalls gamla huvudkontor som nu byggs om till Råcksta Parkstad. 200 m från huset finns Råckstaträsk med många trollsländor och grodarter.
Dags att byta agenda t ex. Men först avslutades året med att se "De tre musketörerna" på tv, både igår och idag. Nu är den inspelad dessutom och kommer att tittas på många ggr om! Skådisen Johannes Bah Kuhnke är ju t ex helt underbar. I helgen fyllde jag även år, läskigt att åren läggs på, men snart kan man iaf plocka ut från sitt privata pensionssparande. Det ska iofs bli spännande & lyxigt förstås.
Vad har då hänt i år?
En del intressanta småjobb under våren och hösten. Bl a på Flygbussarna, Destination Gotland som exempel och bussen till Skavsta ett par ggr.
Sambon åkte på lunginflammation, vilken även flera vänner gjort i år. Läskigt & varför?? Stress tro och dåligt skötta förkylningar brukar det heta...
Några biofilmer jag sett är: Hamilton - I nationens intresse, Mission Impossible, Hamilton 2 - Men inte om det gäller din dotter, Rock of Ages och Inte ens det förflutna.
Kostat på oss säkerhetsdörr till bostaden.
Upplevt Zinnemax 5D-bio. Alla deras föreställningar.
Upptäckt och fixat årskort till konstanläggningen ARTIPELAG. Besökt 2 ggr.
Lärt mig/Upptäckt Bytes-grupper & ordnat eget -album, på Fejjan.
Nytt & fast jobb fick jag den 1 oktober. Skoj! (Inom ett helt annat område än vad jag hittills alltid har arbetat och det är en helt annan tjänst än jag ngn.sin haft).
Sett bl a "Lycka", "Markurells", "De tre musketörerna" (för andra gången), "Spökhotellet" och "Peter Pan" på Sthlms Stadsteater.
Ooops, det märks visst att min lediga tid har minskat. Jag har inte bloggat på över en månad, nästan två t o m. Sry!
Nåväl, jag har fått leka med många smååringar i stället. Nog så skoj bara det.
Nu börjar flera vänja sig vid mig också. 1-åringar kan ju vara rätt blyga o försiktiga med nya människor. Särskilt småkillarna har börjat sträcka sina armar emot mig och vill bli upplyfta. Gulligt!
Att arrangera aktiviteter för så små brukar fungera i 10-15 minuter och sluta med att föräldrarna sitter med uppgiften. Då har vi i alla fall försökt och en viss social träning har ändå skett samt en särskild prova-på-stund har genomförts.
Min arbetsplats måste vara lilla himmelriket för de små. Två stora rum med bara leksaker! Komma hemifrån en stund och mamma eller pappa får en social stund också och kan byta tips och erfarenheter med varandra...
Det som var mest ovant för mig är ju att hålla i sångstund. Jag spelar inte instrument, har ingen sångröst, kan knappt texterna till de traditionella barnlåtarna. Jag har inte ens själv gått på vanlig förskola. Gick på lekskola en kort period när jag var kanske 5 år, tror jag. Däremot gick jag gärna och ofta på en Öppen förskola hemmavid när min nu 18-årige son var 2-3 år gammal. Sångstunderna fixar jag med hjälp av och ffa stöd av min mobil där jag har konverterat youtube-klipp med barnsånger till mp3-filer. Då kan jag spela upp från min smartphone valda sånger. Tack för det! Både musik och texter.
Glädjande är också att se att så många småbarnspappor är föräldralediga där jag nu arbetar.
En sak som är svår är att komma ihåg namnen på besökarna. Främst föräldrarna. Jag fokuserar ju så klart mest på barnet/barnen/ och fäster min blick mest på den nivån. Dessutom kommer en del kanske en gång i veckan eller var fjortonde dag. Jag kan känna igen dom men inte placera både barnets och den vuxnes namn direkt. Bra då med listan som dom ska skriva upp sig på, för då kan jag snegla på den, så fort de fyllt i statistiklappen.
Jag har en fast anställning... Vilket jag inte har haft på tror jag tio år. Har ju arbetat på timmar och olika uppdrag samt projekt, här och där de senaste åren.
Spännande, givande, upplyftande, konstigt, inspirerande, ekonomiskt tryggt, väldigt nytt, lekfullt, socialt och roligt känns det.
Inom ett helt nytt område för mig. Sysselsättningen är mig bekant, men ändå! Att ha det som arbete liksom. Jag har bra utbildning, dessutom på olika nivåer eller hur jag nu ska förklara det.
Miljömässigt ska det bli mkt trevligt. Älskar ju natur, fritid, är kreativ & påhittig.
Antar att jag måste byta fackförbund dessutom. Även det känns ju underligt till max.
Nå väl. Återkommer om en vecka och berättar mer.
Jag "måste" upp på morgnarna, bara det är ovant för mig. Det vill säga en bestämd tid. Fick tipset av en vän btw att lyssna på "Vakna med the Voice". Det ska jag checka, alla ggr.
Du läste rätt, jag ska börja träna. Helt fucking otroligt, jag vet.
Jag har ju i ca 1 år besvärats av s k frozen shoulder, men börjar bli fri ifrån det dilemmat. Nu har jag en vän som i stället antagligen råkat ut för det. Jag lider med henne. Det tar tid. Första tiden värker det ngt otroligt och nästan hela, hela tiden. T o m att sova är jobbigt, man kan inte ligga på den sidan. Det är ledkapseln i axeln som av okänd anledning "krymper" och stelnar till, tillfälligt. Att träna hjälper inte! Tiden läker.
Nu ska jag börja över rörlighet överlag. Samt få upp flåset.
Vi har nytt kök! Ta mig f-n, vi lyckades & kom till skott.
Först hade vi tänkt helt nytt kök från början, men det skulle bli mkt pengar! Så nu har vi ny spis och kyl/frys sedan 2-3 veckor, från www.tretti.se (hemkörning, installation, bortforsling + avbetalning). Nu denna vecka även nya luckor & lådor samt bänk, från EkeröKök.
Från ett "skitvitt" kök med låga skåp och lådor på trekvart till silver & svart samt skåp som synes gå ända upp till taket. Förut hade vi gångjärn på utsidan av skåpluckorna, som var omöjliga att få rena ordentligt. Nu invändiga rejäla gångjärn t ex.
Alltså inte helrenoverat, utan nya luckor, ny avlastningsbänk och helt nya lådor och bra rullistinsats därtill. Silvrig spis och kyl/frys. Luckorna är blankt svarta, utan krusiduller och är helt plana med snygga silverbeslag (handtag). Döläckert, måste jag avslöja.
Bekvämt oxå. På 2 dgr är det klart ist för helt nytt kök som tar 1-2 veckor. Samt ekonomiskt ffa.
Med kampanjrabatt och ROT-avdrag så klarar vi oss bra ekonomiskt sett. Ett helt nytt kök skulle ha gått på ca 160 papp inkl vitvarorna då. Ve och fasa! Nu klarade jag det hela med mindre än en tredjedel av det beloppet, genom att inte byta skåpstommar också.
Nu har jag kl 15-20, en till tre ggr i veckan. Mycket bekvämt. Jag kan vara uppe länge och sent på kvällen och sova ut på morgonen. Jag kliver upp och frullar vid 10-tiden, lyssnar på radio Sthlm, kollar mejl, läser nättidningar. Sedan lunch vid 13/14-tiden tidigast, hemma eller ute. När jag jobbar fem timmar behöver jag inte heller slösa tid på riktig lunchrast, endast en kort paus för toa och en snabbfika t ex.
Dessutom får jag motion i uppdraget jag har nu. Dock är det förstås lite osäkert hur länge det ska pågå, men det visar sig. Iom att man börjar senare på dagen hinner man även läsa av vädret och kan klä sig efter det.
Men jissees att det redan är augusti. Helt otroligt! Nu måste familjen hinna med Grönan och Skansen en helgdag. Sedan har vi förstås pratat om Deppan-filmen, I främmande vatten. Jag vill se den 3D, men sambon tycker det är onödigt. Synpunkter?
Har sett Nackas fina villor, passerat Orminge, Gustavberg och Ektops Centrum och f f a bevittnat Nacka kommuns härliga blomsterarrangemang, i t ex rondeller. Har varit t&r Grisslehamn (där Eckerölinjen går). Besökt Norrtälje ett antal ggr denna vecka. Fikat på kondiset "Hörnan", rekommenderas. Passerat Gladö kvarn o Kvarnsjön o Rimbo stn, sett vart Länna ligger. Sett var Jarlaberg, Solbacka, Solbo, Riksten, Hallstavik och Söderhall är ngn.stans.
Har åkt Stockholms nya dubbeldäckare till buss! Den går Sthlm-Norrtälje, d v s buss 676. När jag var riktigt liten fanns det dubbeldäckare på linje 48 (tror jag den hette). Gick - för länge, länge sedan - Slussen-Kungsholmen, till min mormor på Pilgatan.
Många timmar betalt också. Det gillar vi.
Lyckats gå upp kl 4,15 ett par morgnar och kommit iväg. T ex varit i Sthlm city, Östra stn kl 6,00 en morgon! Har inte missat en enda tjänst lr tur. Allt har klaffat.
Har även hunnit kollat in HMS Bounty (världens mesta kända segelfartyg). Den låg vid Skeppsbron ett par dagar.
Gillar dock inte kvällens värderleksprognos inför fredagen :-( !! Den säger cirkus 26 grader. Hur ska jag orka jobba i den värmen? Det räcker med max 20 grader, tycker jag!
Jag väljer ju själv när och hur jag ska arbeta. Visst det är endast på timmar, men det är det bästa på många sätt! Jag kan ha sovmorgnar ofta. Jag kan göra privata ärenden dagtid och när det passar. Kan alltså undvika köer och rusningstider. Det är ju inte särskilt kul t ex i t-banan morgnar & eftermiddagar! Eller att behöva stå i 10 minuter i onödan i mataffären. Jag kan sitta uppe sent på kvällarna och se på tv altn surfa på datorn. M a o supernajs läge...
Demonstrationer i butik (främst stormaknader) kommer det nog inte att bli så mkt av framöver. Det är tungt/tufft att stå kl 10-19 och dessutom vara alert hela tiden, förutom att hämta material, duka upp, laga till och sedan informera alla kunder, samt samtidigt då lägga upp och bjuda på ngt hela tiden.
Jag har tidigare varit mycket tveksam till nyttan. Men nu börjar jag fundera iaf. Just det där med att följa, kan vara nå't att ha, tror jag. Sedan att ngn annan skulle vilja följa mig, det vet jag inte. Men just att bli uppdaterad, det kan faktiskt vara av intresse.
Undrar om man har vänner som kvittrar?
Vad tycker du om fenomenet TWITTER? Ska JAG börja twittra?
Det är tydligen lika lätt att börja som att börja blogga! Nå ja, egentligen kanske ännu lättare, eftersom en blogg kräver mer text och egangemang.
Tillägg 2013-09-05
Idag är jag mer aktiv twittrare!
Jag följer 125 personer och har hela 82 Följare. Kul.
Nu funderar jag ärligt på om även jag vill ha lyxen med rubricerat.
Det vore rätt najs! Men kan någon tipsa mig om hur bra den är? Vill veta mer.
Det bekväma är ju att med en enda knapptryckning få sin kopp. Bekvämt & snabbt.
Smaker finns det ju gott om! Kaffe Gevalia, Espresso, Colombia, Crema, Kenya, m fl, Latte Machiato, Médaille d'Or, Cappucino, Café au chocolat, Choklad Cote D'or, Marabou och Milka, Twinings olika téer. Wow!