Aka Anneli

till åsnan. - Slit och släpa dagen lång, bli kallad dum i huvudet! Du kommer att leva i 20 år. Åsnan tyckte inte det  lät som något bra liv. - Kan vi inte säga att jag bara ska bli 5 år gammal ? Gud accepterade.

till hunden. - Du ska leva ett liv i underkastelse och äta rester från middagsbordet samt vakta huset. Du får leva i 35 år. Hunden svarade: - Nä, det blir kanske inte så roligt. Kan jag inte få bli bara 15 år istället? Okej, tyckte Gud.

till papegojan: - Du kallas papegoja, du får sitta i ett hörn och upprepa allt som sägs, till stor irritation för alla. Du blir 75 år gammal. Papegojan undrade: - Det låter väldigt enformigt. Kan vi inte säga bara 50 år? Gud gick med på det.

Till slut skapade Gud mannen. - Du är en människa, en man! Du ska ha ett bra liv, du är klok och intelligent och du kommer att bestämma här i världen. Du skall bli, hmm 20 år. Mannen svarade: - Det låter som ett riktigt bra liv, men kan det inte vara lite längre? Nu visar mannen för första gången ett prov på sin intelligens: Kan jag inte få de där 15 åren som åsnan inte ville ha, de 20 åren som hunden tackade nej till samt de 25 åren, som blev över från papegojan också?! Gud accepterade mannens förslag.

Därför lever mannen ett härligt liv tills han blir 20 år. Sedan gifter han sig, för att slita och släpa i 15 år och bli kallad dum i huvudet, stup i kvarten. Sedan får han underkasta sig den övriga familjens behov, leva på rester från bordet och vakta sitt hus i 20 år. De sista 25 åren av sitt liv sitter han sedan i ett hörn och upprepar allt, som folk säger, till stor irritation för alla i sin omgivning. Häpp, that's life!

rekommenderas!

Familjen var på SF:s Filmstaden Sergel idag, kl 12 och såg Lasse Åbergs senaste komedi, den sjätte av honom. Filmen om StEN-Helmer Olsson berättas i nutid, när han bor på åldershem. Han hobby är modelltåg och han har kallats för TuffTuff som liten. Filmen handlar om hans uppväxt i slutet av 50-talet och början av 60-talet. Det är en del jazz och banjospelande samt mysiga bilder från Nalen. Det är många tillbakablickar och vi får följa hans första, största ungdomskärlek Annika, en rar/söt frälsningssoldat.

Möjligen uppskattas filmen bäst av oss som är födda och uppvuxna på 50-60 och tidigt 70-tal. Samt sett några av hans tidigare filmer.

så heter en ny föreställning på stora scenen på Stockholms Stadsteater. Efter en ung Tjechov. Den har premiär först på fredag, den 6 januari.

Jag hade förmånen att få gå på ett av genrepen. Var där ikväll.

En huvudroll innehas av HAIR-profilen Fredrik Lycke. En skäggig, nu mycket frispråkig man - f d radikal student - som säger precis vad han tycker & vill. Retar gallfeber på de flesta i sig omgivning, provocerar var och en så fort han bara kan. Lyckas också oftast.

Den andra huvudrollen har söta grevinnan Tova Magnusson, vacker och säker, men fattig som änka och kärlekstörstande. Sedan spelar även Lennart Jähkel, Gerhard Hoberstorfer, Frida Hallgren, Kristofer Kamiyasu, m fl med.

En händelserik pjäs. Allt är fest, hela tiden! Förfest, fest, efterfest. Vad är lycka? Den ena är kär i den andra. Dock sällan ömsesidigt! Glittrande scendekor, feststämning hela tiden i stort.

Ja, samtal om pengar, pengar, pengar har stor betydelse i föreställningens framfart... Löser pengar allt?

Men i det stora hela dock väldigt flamsigt, i mitt tycke. Too much, om man säger! Samt mycket samtal med publiken hela tiden. Ibland skoj, men inte när det blir för mycket.

En skådis som kan komma att slå är Louise Peterhorff! Härlig, tydlig röst. Kändes säker i sin roll och ändå enkel. (Ny på Stadsteatern ser jag, när jag vill läsa mer om vem hon är).

Skam att säga, men ja jag smet i pausen. En helkväll, 4,5 timme lång är "Lycka". Många bra monologer och dialoger, men det är lång tid och en hel del flamsande och smaltalk med publiken också, för mycket för min smak iaf...

Upplägget festligt i och för sig. Med förfest, fest och efterfest. - Glittra på, party on!