Aka Anneli

Igår eftermiddag agerade jag påskhare och messade en mamma i mitt trapphus att påskharen var på G. Jag smög upp 2 tr med ett stort påskägg och två fina tända gula ljuslyktor (i hög plastform). Då hör jag att ett av barnen är på väg att öppna dörren. Nej! Jag stannade upp på våningen under och avvaktade. Troligen kanske mamman sagt ngt och barnen ville titta ut. Tidigare på dagen när de gick och handlade så nämnde jag att PÅSKHAREN nog skulle komma förbi och kanske lämna ngt i trappen åt dem. De stängde dörren och då gick jag upp i strumplästen och ställde ljusen på varsin sida om påsk-/godisägget intill trappan och plingade på.

Jag tror visst man själv har lika kul faktiskt! Hennes barn är 3 och 5 år, så då kan man vara lite knasig....

Senare på kvällen kom småkillarna med nybakade bullar. Gulligt! Jag spelade med och frågade om påskharen varit hos dem? Jo då och han hade åkt hiss minsann! Fast jag gick ju i trapporna, men ngn annan kom faktiskt samtidigt i hissen då. - Vad har ni fått då? frågade jag. - Jo, godis och sådana där bilar som du har! (Jag hade en litet paket från Dånalds med 2 st små, små bilar, som de sett hos mig tidigare och frågat om de kunnat få, men då hade jag sagt nej). - Oj, hade påskharen likadana som jag!? Kul att 5-åringen inte misstänkte lr hade listat ut att det måste vara jag. - Ock, sa 5-åringen, så hade haren tänt fina ljus också!