Aka Anneli

Rihanna kom till Globen och uppträdde.

Dagen innan ställdes hennes show in, p g a sjukdom.

Jag jobbade igår kväll, utanför arenan. Värvade besökare till en s k publikundersökning. Det är en utmaning och ett jobb som heter duga! Det är en konst faktiskt. Folk har en sak i tankarna, vi ska in på arenan. En främmande person stoppar en och börjar prata. Man får vara snabb med informationen. Precis som vid de kvalitetsundersökningar man gör i lokaltrafiken. Jag kan det, har goda knep och är erfaren samt f f a har en dos av ödmjukhet och förståelse för trafikanterna.

Gillar att träffa folk, prata och informera. Man får se många miljöer. Det kan vara svettigt många gånger, men det finns saker som uppväger, alltid. Man lär sig att leva med kontoret-i-ryggan. Man blir uppmärksam på sina omgivningar, man lär sig att hitta överallt.

Höstens tredje premiär som vi går på är nämnda.

Mys på Stadsteaterns stora scen, efter en arbetssam vecka! Sedan helg att sova ut. Härligt.

Vad vill unga vackra bortskämda Julie?
Midsommarafton och Julie riktar blicken mot Jean, Kristins trolovade.
Vad kan Kristin göra? Både hon och Jean är anställda av Julies far.
Julie får sin natt med Jean.
Men vad kostar den?

Lovade mer efter föreställningen.

Uppdatering:

Tyvärr kan jag inte ge ngt utlåtande över pjäsen. Vi bangade, hela familjen! Vi var alla så trötta den fredagkvällen, så vi skolkade från teatern. Tyvärr!

Men ibland får man lov att prioritera, som det så fint heter.

Det var evigheter sedan vi gick på privatteater & musikal!

Man måste ju se Markoolio också. Det ska bli riktigt kul.

I veckan kom jag över en biljett för bara 5 kr. Sedan fick jag ju lov att fixa två biljetter till övriga familjen. Lite kostsamt, men ett tillfälle. Har ju ändå sparat in 175 bagis. Inte fy skam så att säga!

Som barnet spelar Benjamin Wahlgren. Tänka sig, lillkillen i klanen Wahlgren...

Regi av Staffan Götestam, vem annars.

Handlingen är att familjen planerar en semesterresa men Lillebror vill absolut inte följa med. för man kan ju inte ”lämna Karlsson ensam”. Vi kallar in barnvakten Fröken Bock. Men så kommer ett brev från den odräglige Farbror Julius, som bjuder in sig själv och vill hälsa på. Fröken Bock finns ju på plats. Men Karlsson på taket finns också på plats!! Samt ett par hemska tjuvar, som ställer till det värre än väntat. Ett roligt och spännande äventyr ska det tydligen bli...

Nästa år kommer folk att se biofilmen: COCKPIT med Jonas Karlsson i huvudrollen och prata positivt om den! Den är riktigt rolig och träffande då det gäller det här med kvotering och genusdebatten.

Jag hade förmånen att få se en testvisning ikväll på Filmhuset, på Gärdet. Tack Garagefilm Int. AB, FilmiVäst, SvT, m fl och statisten Liss som tipsade mig, via Facebook, om förhandsvisningen!

Filmen är rapp och mycket underhållande. Över förväntan, säger jag.

Handlar om piloten Valle som blir arbetslös, förlorar fru och hem. Han söker nya jobb naturligtvis, men det är inte lätt. Utan att berätta för mycket, så nämns filmen som "en svensk Tootsie". Då kan du gissa vad som händer.

Läs mer här: marten_klingberg_och_jonas_karlsson_jobbar_tillsammans_igen/ .

Lille Robert Gustafsson har en biroll som den dryge ungdomen Albin. Så underbar, som han bara kan vara. T o m Gudrun Schyrman har en pytteliten biroll också. Valles syster är nämligen en rejäl feminist och Valle eller Åsa-Maria får det tufft när han/hon ska bo hos sin syster, ett tag...

Snart är det åter dags igen.

Nu för "Revisorn". På stora scen, Stockholms Stadsteater.

Senast jag såg den var många år sedan på Boulevardteatern på Söder, med min far.

Handlingen är i korta drag:En revisor är på väg till den lilla staden på ryska vischan för att kolla upp hur borgmästaren sköter stadens finanser. Många blir mkt nervösa! Men vem är revisorn? En man har tagit in på ett värdshus och då är det nog revisorn. Borgmästaren med kollegor beger de sig dit för att bjuda på all möjlig uppvaktning, vilken denne man naturligtvis inte har ngt emot. Borgmästarens fru och vackra dotter ingår ju i uppvaktningen...

----

Uppföljning 2011-09-24

Då var familjen på premiären igår kväll. Jag ger den en 3:a på en femskala. Pjäsen utspelar sig i ett fattigt litet område i Ryssland. Ingvar Hirdwall är mycket duktig och har många dialoger med sina kollegor, som alla myglar på. Hirdwall spelar borgmästaren och han tror att han har koll på allt. När de tror sig veta vem som är den analkande revisorn till byn gör de allt för att dölja de brister som finns, på deras förvaltningar. Men ack så lurade de blir och gör bort sig, så klart. 2,5 h lång, lagomt. Man får sig lite skratt emellanåt, men ingen total komedi direkt. Tokstollen, en av godsägarna, som pratar väldigt sluddrigt och är lite vimsig är den som plockar mest skratt från publiken. Han gör en härlig bakåtkullerbytta vid en oväntat tillfälle. Därav blev jag nyfiken på vem skådespelaren är. Det visar sig vara samma kille som gör Mowgli i Djungelboken. Kul! Han kommer att gå långt den killen/skådisen, Kristofer Fransson!

Ska bli intressant att läsa tidningarnas rescensioner, som nog kommer i morgon. Jag har märkt att DN t ex oftast lämnar premiärrescensioner på söndagarna.

Ikväll var familjen på Stadsteaterns stora scen och såg suveräna Leif Andrée som suputen och working hero-bonden som hunsas av sin fru Nille. Nille slår honom så fort hon inte är nöjd med'an. Jeppe, han dövar sina livsplågor med sprit och sjunger naturligtvis gärna på fyllan. Låtar som "Working class hero" och "Power to the people", vilka passar väl in i handlingen. Det var en del tal om John Lennon med andra ord. Fast Jeppe förstås, ansåg att det var HAN som skrivit texterna! Nille har sitt sätt att fostra sin man, för hon är ju så liten jmf med Jeppe. Hon tar "Mäster Erik" till sin hjälp - en stor påk, 4 ggr större än ett brännbollsslagträ typ. Den svingar hon ofta och hårt.

Jag hade missat att denna uppsättning var "radikalt omskriven". Så ska du se, då blir riktigt överraskad kan jag lova. Från början är detta alltså en norsk 1700-tals komedi (av Ludvig Holberg). Stadsteaterns uppsättning är omskriven av en Lucas Svensson och är nu mer ett drama!

Det är en mkt annorlunda föreställning, tycker jag. Rätt makaber nästan. Ska bli intressant att läsa tidningarnas rescensioner! En seg början, men den tar sig mot slutet. Pjäsen är mest tragisk och dramatisk. Jag trodde det skulle vara lite mer åt det komiska hållet. Leif Andrée är minsann en duktig skådis, självklart. Vilka monologer han har, otroligt!

På scenen är det få skådisar för att vara stora scenen. Samt väldigt sparsam scendekor också. Mer säger jag inte här, för den som ev. ska se den...

Saxat från Svenskans rescension: Ett nordiskt vinterlandskap som innan kvällen är över har blivit rött. Skänk en bondläpp makt och han blir en tyrann. Ett nyfattigt landskap som luktar Svinalängorna. Det sexuella har fått kliva fram med bl a en grevedotter som beter sig som om hon led av Tourettes syndrom. Grevefamiljens far (Sten Ljunggren) har tre vuxna barn, som via var sitt solo vädjar om kärlek och sjunger/skriker ut: - Se mig! Frida Hallgren  gör en tragisk och obehaglig Nille, fru till Jeppe.

Expressen har gett pjäsen sval kritik.Slutorden där är: "ger definitivt en klassiker nytt liv, om än kanske genom att döda den för gott".

I like it!

En gång om året, varje sommar, går jag på en riktig KAKBUFFÉ. I år var det vecka 28 och tack och lov inte lika varmt som i fjol. För bara 50 kr fick man kaffe/te och hur mkt kakor och tårta man ville och orkade äta. Helt underbart gottis!

Bordet ovan fylldes naturligtvis på under tiden vi satt och fikade. I två timmar fick man sitta där. Men jag var tvungen att gå efter en timme, för att åka till ett jobbuppdrag. Allt är hembakat och fräscht till 1000.

I morgon mitt på dagen bär det iväg mot zenits ljus, bort från Jorden, mot planeten Mars.

Aniara kommer ur kurs! På väg emot okända glittrande stjärnor.

Jag ska till stora scenen på Stockholms stadsteater och kolla in Harry Martinsons stora rymdepos.

Premiär är det först nästa vecka den 21 oktober på Sthlm Stadsteaters 50-årsdag.

Föreställningen som är ungefär tre timmar lång är en nydramatisering av Lars Rudolfsson. Med nyskriven musik av Andreas Kleerup. Samt med många bra skådisar! T ex Helen Sjöholm, Dan Ekborg, Iwa Boman, Helge Skoog, Sven Wollter, Claire Wikholm, Ingvar Hirdwall, m fl.

------

Nu har jag sett den. Genrepet gick bra! Kul att se när teatern själva fotade hela tiden, sina duktiga skådisar på stora scenen. Det måste ha blivit hundratals foton för dem att välja på.

Pjäsen blir troligen ca 3 h 20 min lång. Från början sas det ca 3 h.

Det är en klart annorlunda & läcker upplevelse minsann! Duktiga skådisar, som alltid. Härlig musik, även sångerna var väldigt vackra. Timmarna gick fort och man har fått sig en rejäl tankeställare till "the big life here". Vilken känsla btw att ha-gått-på-stora-scenen... Inledningen är speciell och spektakulär. Stackars Dan Ekborg, vilken pajas han spelar (tänker främst på klädseln). Otrolig sångröst de båda, härliga bröderna har f'resten! (Anders Ekborg är dock inte med här). Miman av Claire Wikholm görs bra också. En hel del långa monologer görs av Helge Skoog samt Sven Wollter. Lite väl mkt "tok-dansande" i pjäsen tycker jag dock. Kändes som om det var för att dra ut på tiden, hade inte behövat vara så lååååånga sekvenser, tycker jag. De ska bli så intressant att få läsa tidningarnas rescensioner i slutet av nästa vecka!

Ikväll har jag för första gången besökt Operan vid Gustav Adolfs torg, alldeles intill Slottet.

Jag följde och såg "Maktens pris som galenskap och död i skräckromantisk och avslöjande människoskildring".

Det var riktigt mäktigt. Orkestern var dessutom bara den värd att uppleva, btw!

"MacBeth" är egentligen en djup och tung pjäs. Pjäsen/operan utspelar sig i Skottland på 1600-talet, under mörk medeltid med inbördeskrig och vikingaräder. MacBeth vet vad han vill och han har även en stark, bestämd fru som talar om vad han ska göra, för att bli kung. Men MacBeth är också en svag och rädd man. Han lyssnar till häxorna och ser till slut vålnader och kollapsar några gånger. Han förblir barnlös och är mycket ärelysten. Han rådfrågar häxor som frammanar andar som först stärker honom men den sista spådomen gör honom mycket orolig! Men MacBeth känner sig ändå trygg i profetian: "ingen man född av kvinna kan döda honom".

Giuseppe Verdis musik och W.Shakespeares teaterpjäs i sitt esse!

Det får nog bli fler operabesök framöver. En annorlunda upplevelse samt det behöver inte alls bli ståra hål i ens plånbok. Det har jag alltid trott!

Originaltiteln "On Golden Pond" är en stark berättelse om åldrande, familjerelationer och äkta kärlek. Utmärkelserna lär har regnat över både pjäsen som filmversionen.

M a o: SE DEN! Även en 10-13-åring kan ha roligt av att se den!