Aka Anneli

Man omvärderar livet och vardagen!

Jag gick bara minuter innan samma 500 meter.

För andra gången i livet har jag med nöd och näppe klarat livet. Den här gången med 4-5 minuters marginal eller säg omständigheter, ögonblicksbeslut. Jag kunde lika gärna t ex ha varit precis vid övergångsstället och Åhléns-kraschen!

 

- Jag hade suttit 5 minuter längre på filmvisningen, som jag skulle smita ifrån.

- Jag hade gått in i guldsmedsaffären.

 

 

Fredag den 7 april hade jag en väl planerad semesterdag med anledning av veckans Stockholms Internationella Juniorfilmfestival.

 

Kl 11 såg jag först filmen NIKA på biografen Grand, därefter åt jag lunch. Solen sken, det var en fin vårdag och en riktig toppendag än så länge! Efter lunchen gick jag så Sveavägen mot Hötorget, förbi Adolf Fredriks kyrka och in på just Adolfs Fredriks kyrkogata, för att titta i en särskild butik. Jag passerar till och med restaurangen där lastbilen kapas inom kort. Jag svänger sedan vänster in på Drottninggatan för att gå ett kvarter till biografen Skandia och se filmen MILO, MÅNVAKTAREN klockan två. Där är även flera lågstadieklasser och förskolor (kanske 150 småbarn) med sina pedagoger. För mig var det den 6:e filmfestivalsfilmen den här veckan, mycket nöjd...

 

MEN, den här eftermiddagen är jag dubbelbokad och har lyckats få en friplåt till Klara Soppteaters publikrep kl 15. Innan MILO-filmen satte jag därför mitt mobilalarm på kl 14,40 för att hinna i tid till Kulturhuset och teatern. Jag tänkte först att det kunde räcka med att gå kvart i tre, men jag valde tjugo i i stället. (Till en vän hade jag först sagt att jag kommer troligen i sista minuten till teatern, för att jag är på bio innan)... BESLUTET att gå lite tidigare KAN ALLTSÅ HA RÄDDAT MITT LIV.

 

Mitt mobilalarm går igång och jag smiter snabbt ut från biosalongen. Hmm, ett toabesök först kanske. Samt jag står även 1-2 minuter och kollar lite slentrianmässigt på mobilen, på Fejjan- och mejlen. Jag måste ha gått ut från biografen och ut på Drottninggatan vid kvart i tre. (Se vidare epilog). Jag går i lagom rask takt, tack och lov med tanke på vad som snart skulle hända. Jag går Drottninggatan fram hela vägen mot Kulturhuset zickzackandes, det är mycket folk på gågatan. Jag går samma sträcka som lastbilen straxt skulle köra! Jag får på vägen syn på två guldsmedsaffärer på Drottninggatan, de som ligger vid Hötorgspassagen. Ska jag gå in en snabbis, jag och sambon ska ju köpa nya ringar? Kollar klockan hastigt. Näe, jag VÄLJER att gå till teatern direkt. DETTA KAN HA RÄDDAT MITT LIV.

 

Jag måste ha passerat Åhléns tio i tre.... Eller?

 

Utanför Soppteaterns entré på Drottninggatan intill stora trappan vid Sergels torg möter jag upp mina vänner Josephine, Ewa och hennes man Arne, vilka också ska gå på teatern. Vi pratar i kanske tre minuter ute på gatan innan vi går in och tar våra platser i caféet på Klarateatern. Det måste ha varit bara 2-3 min innan kraschen!

 

Pjäsen börjar fint. Dock efter 13-14 minuter in i föreställningen får vi order om utrymning av Kulturhuset: " - Vi måste utrymma! Det har hänt en incident på Drottninggatan. En bil har kört in i Åhléns!". Utrymningen går snabbt via korridorer och hissar och ut genom personalingången!

 

Under utrymningen från Stadsteatern och via flera korridorer kunde många av oss googla fram vad som hänt. EN LASTBIL HAR FARIT FRAM I HÖG HASTIGHET PÅ DROTTNINGGATAN OCH KÖRT PÅ FOLK OCH KRASCHAT IN I ÅHLÉNS. FLERA DÖDA!

 

ATTENTAT! DET ÄR INTE SANT, HÄR I STOCKHOLM? VARFÖR JUST HÄR? Vi kommer ut bakvägen vid Brunkebergs torg och vi blir tillsagda att omgående ta oss därifrån. Men vart skulle vi våga gå? Vad händer? Kommer det att hända fler saker? Vi är ju mitt i city! Runtom oss finns Gallerian, Rosenbad, Centralstationen och Slottet - väl tänkbara mål. - Lämna city! ropar väktare och poliser. Vi visste ju inte åt vilket håll vi tordes gå, för att ta oss ifrån city! Vi sätter oss, efter att ha stått ute på gatan i kanske en halvtimme med stor osäkerhet, mycket oro och stor tvekan, inne på en restaurang och fikar, pratar och lyssnar och spanar ut, samt googlar ihärdigt på nyheterna. Mycket sirener, civilpolisbilar, motorcyklar och kravallutrustade poliser åker snabbt fram utanför. Själv har jag för första gången en Power bank med mig, extra batteri till mobilen, vilket är tacksamt. (Även tacksam över Facebook, Twitter, radio och nyhetsuppdateringar).

 

Vi kunde via våra mobiler och Internet läsa oss till att lastbilen hade kapats vid restaurang Caliente på Adolf Fredriks kyrkogata, nära Citykyrkan. Det första SOS-larmet hade kommit in kl 14,53. Mannen måste efter kapningen ha kört med full gas ungefär kl 14,50-14,55, efter lite irrande 2-3 kvarter först. Kl 14,55 kraschar lastbilen in i Åhléns och föraren smiter ned i t-banan. Fotot som senare släpptes togs på honom den tiden.

 

Det ryktas vidare om skottlossning Fridhemsplan och Odenplan. Centralstationen evakueras. Slottet är omringat av poliser sägs det. Kan Rosenbad även vara ett mål? Vi hör vidare att ingen t-bana eller tåg går, de är stängda!

 

Först vid halvsju lämnar jag och vännerna restaurangen för att försöka ta oss hem. Tunnelbana och tåg är ju avstängda i sta'n, inga bussar går naturligtvis heller. Vi tar oss gåendes till Roslagsbanan, men det är en helt annan historia och inte alls lika relevant i ovanstående berättelse. Jag var hemma klockan nio. Vi gick från city till Östra stn, via Nybroplan och Östermalm, tog Roslagsbanan till Mörby stn, buss till Kista, sedan gick t-banan och då till Fridhemsplan-Vällingby (för bussen Kista-V-by skulle dröja 25 min! Troligen fast i bilköer från Sollentuna).

 

 

EPILOG: Nu vet jag exakt att jag måste ha gått ut 7-8 min från bio Skandia innan lastbilen körde runt hörnet och in på Drottninggatan, ett kvarter bortifrån biografen jag lämnat, hörnet Adolf Fredriks kyrkogata. Lastbilen snurrade ju två, tre kvarter extra först.

 

Jag gick bara minuter innan samma 500 meter som bilen körde längs Drottninggatan! Kl 14,53 är den tid som en kvinna, först av alla, ringer SOS och det är när lastbilen precis börjat sin vansinnesfärd på Drottninggatan vid Adolfs Frediks kyrkogata, nära Olof Palmes gata.

 

På bion jag hade varit på, där satt flera förskolor och lågstadieklasser kvar som egentligen skulle hemåt 30 minuter senare! De hade inte fått lämna Skandia förrän efter kl 18, de hade fått se en extra film kunde jag läsa mig till dagen efter. Tur att filmen inte hade börjat en halvtimme tidigare! Att inte alla småbarn varit ute på Drottninggatan...