Aka Anneli

Jag går gärna på teater och förmedlar även en hel del teaterbiljetter. Tydligen hade jag nu i veckan för många biljetter hemma på mitt skrivbord.

Igår skulle jag och en kompis se ´Amadeus´ och jag skulle också byta två andra biljetter i kassan på Stadsteatern, på grund av en tidigare inställd ´Elektratrilogin´. Jag hade en biljett till, liggande framme till ´Jag är min egen fru´ om 2 veckor, som jag själv ska se.

Nu är det så att biljetter till kommande föreställningar står alltid uppe i min bokhylla. De jag skulle byta låg i min almanacka. På dagen igår hade jag ett uppdrag som upptog min tid och mina tankar helt på annat. Därför hade jag kvällen innan packat på mig samtliga nödvändiga biljetter. (Trodde jag tydligen).

Väl inne i sta´n och vid teaterns biljettlucka ska jag ge min kompis sin Amadeus-biljett. Jag har precis bytt in mina Elektratrilogibiljetter. Jag hade bara en till biljett med mig, men vi var ju TVÅ! Det var ngt som inte stämde, HJÄLP!

Tur i oturen är ju alltså kassan öppen. Jag frågar om det går att ordna, framför allt t ex se vilka platser vi har. Jodå, det gick. Jag fick en handskriven provisorisk biljett för två med signatur. TACK! Dock hade jag lurat kompisen på så vis att pjäsen visade sig börja först en timme senare samt märkte vi att folk samlades till en annan scen och senare på kvällen märkte vi att föreställningen var 3 h lång i stället för 2. Jag hade tydligen tidigare även tittat på ´Jag är min egen fru´-biljett hela tiden, när det gällde diverse praktiska upplysningar.

Nu ordnade sig allt, det är jag glad för! Fast min kompis kom säkert hem ungefär två timmar senare än beräknat. Tänk om varje pjäs haft den andres starttid, då hade vi kommit en timme försent i stället. Det hade varit värre så klart.

Åhh, Rikard Wolff, hans röst och hans skådespeleri! Han spelar hovkompositör Salieri. Hans motspelare och ´fiende´ Mozart, som av sin fru kallas Wolfie, spelas av  Sven Ahlström.

I går kväll var jag på Stadsteatern i 3 h och såg klassikern AMADEUS.

Det var en speciell inledning på föreställningen & vilka härliga, glittriga, färgglada kläder. Det var lila, turkos, tokiga och stora, vida klänningar i mkt starka färger.

Mozartpersonligheten spelades lite som Big brother-Dennis är i ´Huset´. Sprallig, tokig och spontana privata skrattutrop. Både jag och mitt teatersällskap tänkte på BB-Dennis, festligt.

Ibland var det dock lite väl långa monologer. Men det är en mycket gedigen handling med en spännande scendekor. Scenen var rätt ´enkel´ i utseendet men det hände mkt. Plötsligt fanns det fönster i ena väggen, ena stunden såg scenen ut som ett bergsrum för att senare på några sekunder så hänger flygeln i taket (det såg läskigt ut, här fick man nästan ´Phantom on the Opera-feeling´)

Åhh, jag som trodde att fredagar alltid var bästdagar.

Inte den här dagen i alla fall. En massa småstrul och knasigheter dök upp fr o m kl 6:30 på morgonen. Här var man helt inställd på att saker och ting skulle fungera bra på sin arbetsplats och senare, när man lugnt skulle ta sig hemåt och på vägen utföra ett annat "uppdrag".

En detalj, och bagatell för den vane, var att det var ganska kallt ute och snorhalt där man var stod och arbetade på sitt pass! Det påverkade omständigheterna till att börja med!

En massa saker hände på kort tid, man tog snabba beslut och försökte styra upp uppkomna händelser. Det är synd när saker händer för snabbt och man inte hinner reagera eller fundera över saker i ens närhet till fullo! En sak kanske missas eller glöms bort också, i allt virrvarr. Dessutom: alla småsaker som man fixat med märks inte överhuvud taget, av gemene man. Då är det lätt att bli less & sur. Där försvann min "glada min" den här dagen. Ett rätt vackert ord ändå: FRUSTRATION.

Det är inte ofta jag säger i mitt arbete, mina förtroendeuppdrag eller andra aktiviteter: - Näe, nu är jag sur, jag tror jag går härifrån. Jag vill inte vara med längre....

Det är i sådana situationer man behöver någon att prata av sig med eller hos. Alternativt att få komma hem och bara få vara för sig själv.

Det kunde nog emellanåt förresten vara riktigt skönt att vara en äkta Robinson. Bara man hade tillgång till det man behöver förstås ;) .

I en kvällstidning läste jag en text om Dalai Lama. Han var nog en vis man faktiskt.

Här kommer lite klippt & kopierat: Hitta arbetsglädjen! Fokus på jobbet är större än någonsin och arbetskamrater, uppgifter och lön ifrågasätts hela tiden! Går det verkligen att vara nöjd och riktigt lycklig på jobbet? Varför ska jobbet dominera våra liv egentligen? Varför ska ens arbete diktera när, hur och om vi kan ta semester, om vi har råd att resa eller hur länge barnen ska vara på fritids. Lever vi för att jobba eller jobbar vi för att leva. Har du t ex glädje mellan nio och fem?
Alla timmar på dygnet ÄR, för Dalai Lama. Han ämnar göra det bästa av det – livet. ”Jag gör ingenting” har han visst sagt.
Att kunna känna medkänsla med andra människor, i och utanför arbetet, är kanske den viktigaste nyckeln till lycka, att bemöta andra med vänlighet kan aldrig göra en människa olycklig. Le mot en person och du får ett leende tillbaka normalt. Vänlighet betalar sig till 99 procent.
Modern arbetslivsforskning visar att människor generellt ser sitt arbete som antingen ”bara” ett jobb. Lyckligast är de som känner sig kallade att utföra ett jobb. Detta stämmer väl överens med Dalai Lamas syn på tillfredsställelse i arbetet. Han föreslår att de som går till jobbet bara för att kunna betala sina räkningar bör se det som en livsuppgift istället.
Livet/vardagen kan vara något så självklart som att kunna försörja sin familj. På så sätt går det att betrakta alla arbeten som värdiga och ett sätt att förbättra världen i enlighet med buddistisk oegoistisk livsåskådning.

På lördag vill jag gå teater. Hoppas jag kan och orkar gå bara.

Jag har biljetter till Rikard Wolff. Yeah! Dock har föreställningen fått svala rescensioner. Men ofta brukar ju Svennsons då tycka tvärtom.

Pjäsen är lagom lång i mitt tycke. Två timmar ungefär.

Innan blir det säkert ett traditionellt McDonalds-besök. På det ombyggda i Sergelgången...

Fasen jag är fortfarande ´vingklippt`. Jag har lite ont när jag stödjer på min högra fot.

När jag ringer till vårdcentralen för att fråga till råds, om det är okej att börja arbeta åter i morgon eller om jag bör undvika för stor belastning. Ja, då säger de att läkartiderna är slut, att jag får ringa åter i morgon. De säger också att jag kan väl prova att jobba. Jovisst, kan jag det, men tänk om jag riskerar försämring då! Jag vill inte få ondare eller bli än mer handikappad än vad jag har varit i 1 vecka ju!

I centrum idag ville sonen klippa sig.

Sedan han var liten har han alltid velat klippa sig som sin far. Ungen kallar det för att 'bli igelkott'. Idag behöllt han lite lugg. I den fick han spray och guldfärg. Han blev så tuff och söt.

I vanliga fall får han denna frisyr först på våren inför sommaren. Men han tycker nu att det är så skönt att slippa sitt vågiga, lockiga hår vid öronen. Så självklart är mamma snäll och tillmötesgående...

Yeah! Då har man varit komersiell idag, i sitt lilla centrum.

Nu ska pc-hörnan uppdateras lite med högtalare (Ozaki Multimedia), nytt tangentbord - helsvart och ett ljudkort så klart. Det sistnämnda har jag saknat iom att jag ofta skulle vilja klicka på länkar som är tv-snuttar. T ex på Aftonbladets hemsida så har de ofta nyheter och nöjesartiklar med tv-länk.

Dessutom kan jag också lyssna på radio. Toppen!

Fan oxå, så var man tvungen att sjukskriva sig då! Jag gillar ju att jobba det lilla jag gör.

Arbetar ju max halvtid, på helt privat initiativ. Dagarna går så fort ändå.

Idag vaknade jag med ont i foten, kunde inte ens stödja på min högra fot. Det är inte i vristen eller så det värker, utan på utsidan, vid ankeln liksom. Jag kände av det lite, lite igår kväll innan jag gick och lade mig. Idag har jag hoppat som en annan kråka här hemma, på hälen eller insidan av foten. Inte särskilt bekvämt kan jag lova :sur: . Jag kan fortfarande, trots smärtstillande och inflammationshämmande medel, inte kliva helt normalt med foten. Det känns som en liten kniv vrids om inuti foten på sidan!

Tog en Ipren genast i morse, samt har smort 3 ggr idag med Ipren-salvan. Har även provat värmedyna respektive isblåsa. Faktiskt var nog isblåsan den som gav bäst resultat.

Yihoo, fest & jippo. Kickoff kallade min arbetsgivare det.

Tala om mingel. Fullt hus och ett band som spelade så högt inledningsvis att det inte gick att prata med varandra. Men det gick det senare förstås. Öl, vin och bäsk i stora lass.

Nu firades 10 år på fältet. Skoj! Nu ska vi se var som händer under '1 års firande'.

Vi har ju en 'konkurrent', får se hur det går den närmaste tiden.

Vi lär nog få fortsätta arbeta ett tag iaf *glad* .

& en spännande sak; ny 'utrustning' ska vi få. We are the winner, I hope.

Jodå, då har man besökt sin nya kiropraktor, i torsdags.

Jag är nöjd. Dessvärre hittade hon ju ett par skavanker i min rygg som behöver åtgärdas. Klart jag kostar på mig det nu'rå!

Ett rejält knak i nacken, högt upp på vänster sida, ordnade hon. Det var nog det läskigaste vid mitt första besök. Sedan var det ngt nedanför bröstryggen som hon 'fick loss' en aning. Detta lär hon nog få fortsätta att jobba med. En del tryck också på olika triggerpunkter. Gissa om man dagen efter kände sig öm och precis som om man skulle åka på en influensa.

Återbesök 1 vecka senare....

Nope, njet, inte alls.

Jag kom inte iväg på Vera Drake igår kväll. Jag gav bort biljetterna till Micke & Sofia i söndags.

Eft.som jag dessutom hade en uppdrag iom en konferens i vårt distrikt hemmavid. Jag ville inte direkt svika mina styrelsekamrater. Iofs hade jag tänkt att kanske, kanske smita lite tidigare fr mötet. Filmen började ändå inte förrän halvnio. Men då hade jag också varit tvungen att ordnat med barnvakt, vilket inte är helt enkelt när man inte har ngr:a släktingar ens kvar i livet.

I morgon ska jag besöka en kiropraktor och kolla läget med min rygg. Det är obehagligt kan jag lova att 'knäcka' hals och rygg.

Jag har haft mkt besvär med min rygg så därför tycker jag nu att det är lika bra att låta en duktig kiropraktor bedöma om ngt bör göras.

I somras på Öland i dess stora nöjespark gjorde jag ngt mkt dumt. Med sonen, 11 år, satte jag mig i en snurrkarusell med soffor som i sig snurrade runt på en guppande bana, många, många varv. (Svårt att förklara). Denna idiotiska karusell pågick extra länge och var väldigt skumpig. Jag hade ju inte tänkt mig för innan, jag har ju haft problem sedan tidigare med ryggen.

Väl hemkommen ngn vecka senare låste det sig helt i ländryggen för mig, kunde knappt gå öht. Endast en halvtimme åt gången kunde jag vara uppe, sedan var jag tvungen att lägga mig ned i sängen.

Efter akutbesök efter ngr:a dagar hos min dåvarande kiropraktor blev det bättre. Dyrt vart det iaf.

Jag ska väl även avslöja ngt om mig själv.

Jo, jag roas av att titta på dessa evinnerliga såpor. Många vänner förundras över detta. Men det är en avkoppling & roande stund för mig, när jag sitter i tv-soffan. Sedan att diskutera det sociala spelet och alla deltagares induviduella åtaganden, roller, tycken och tokigheter är mig ett stort nöje!

Nu tittar jag på Goa, BB och lite, lite Robinson VIP.

I söndags hade jag förmånen att gratis gå på Stadsteaterns stora scen och se Helena Bergström, Philip Zandén och Kjell Bergqvist i Strindbergs 'Fordringsägare'.

Handlingen är ett riktigt relationsdrama. Men tyvärr ett ngt segt sådant. Storyn i sig är bra men det är väldigt mkt prat och hela tiden en och samma scendekor.

Som jag skrev på ett annat forum om nämnda pjäs: "Jag säger väl: Njae!

Har ju sett bättre alltså. Lite seg, mkt dialoger. En och samma scen helt igenom. Ett snabbt slut, som inte publiken alls hänger med på. Pinsamt.

Handlingen iofs bra. Man förstår den och flinar åt 'dumme' Adolf, svag och lättlurad. Tekla spelas av en söt Tekla (Helena Bergström), lagom vulgär . Exmannen spelas av Kjell Bergqvist (ovanligt att se honom här. Han har ju spelat mest på privatteatrar och i rena farser) och har en utmanande och häcklande roll."