Jeppe på berget - premiär 26/8
Ikväll var familjen på Stadsteaterns stora scen och såg suveräna Leif Andrée som suputen och working hero-bonden som hunsas av sin fru Nille. Nille slår honom så fort hon inte är nöjd med'an. Jeppe, han dövar sina livsplågor med sprit och sjunger naturligtvis gärna på fyllan. Låtar som "Working class hero" och "Power to the people", vilka passar väl in i handlingen. Det var en del tal om John Lennon med andra ord. Fast Jeppe förstås, ansåg att det var HAN som skrivit texterna! Nille har sitt sätt att fostra sin man, för hon är ju så liten jmf med Jeppe. Hon tar "Mäster Erik" till sin hjälp - en stor påk, 4 ggr större än ett brännbollsslagträ typ. Den svingar hon ofta och hårt.
Jag hade missat att denna uppsättning var "radikalt omskriven". Så ska du se, då blir riktigt överraskad kan jag lova. Från början är detta alltså en norsk 1700-tals komedi (av Ludvig Holberg). Stadsteaterns uppsättning är omskriven av en Lucas Svensson och är nu mer ett drama!
Det är en mkt annorlunda föreställning, tycker jag. Rätt makaber nästan. Ska bli intressant att läsa tidningarnas rescensioner! En seg början, men den tar sig mot slutet. Pjäsen är mest tragisk och dramatisk. Jag trodde det skulle vara lite mer åt det komiska hållet. Leif Andrée är minsann en duktig skådis, självklart. Vilka monologer han har, otroligt!
På scenen är det få skådisar för att vara stora scenen. Samt väldigt sparsam scendekor också. Mer säger jag inte här, för den som ev. ska se den...
Saxat från Svenskans rescension: Ett nordiskt vinterlandskap som innan kvällen är över har blivit rött. Skänk en bondläpp makt och han blir en tyrann. Ett nyfattigt landskap som luktar Svinalängorna. Det sexuella har fått kliva fram med bl a en grevedotter som beter sig som om hon led av Tourettes syndrom. Grevefamiljens far (Sten Ljunggren) har tre vuxna barn, som via var sitt solo vädjar om kärlek och sjunger/skriker ut: - Se mig! Frida Hallgren gör en tragisk och obehaglig Nille, fru till Jeppe.
Expressen har gett pjäsen sval kritik.Slutorden där är: "ger definitivt en klassiker nytt liv, om än kanske genom att döda den för gott".