Aka Anneli

Vid Barkarby station vid 16-tiden idag blev man så huxflux samarit i 40 min!
 
Missade förstås en hel del i mitt jobb, min planering och vidare arbete, men vad gör man inte när en människa, bara segnar ihop mitt framför en på busstorget!

Jag var som vanligt på språng, hade just klivit av en buss & skulle till pendeln. Tåget skulle gå om 4 minuter.... Bra, bra.

Då faller en man/kille ihop 5 meter framför mig. 2-3 andra personer till var på väg till tåget, det var borta nu. (Jo, någon hjälpte mig lite hastigt men var sedan borta, jag hade bett om att böja på killens ena ben, en annan senare att lägga killens rygga under huvudet på killen).
 
Killen såg iaf helt ok ut med tanke på klädsel, jeans, t-shirt och en fin, svart skinnjacka i handen. Lite halvlång kalufs kanske, men lockigt och rent. Det var väldigt lite folk runtomkring just då. Han föll ihop som en trasdocka, bara segnade sakta ned. Jag försökte lägga honom i framstupa sidoläge och få kontakt. Nix, inget svar. Han hade ögonen öppna och tittade nästan bara rakt fram. Jag undrade om han andades. Samtidigt ringde jag 112. Jag höllt min hand framför hans näsa, jo då han andades. SOS bad mig fråga om han hade diabetes eller andra sjukdomar. - Näe, svarade han och skakade långsamt på huvudet. De skulle skicka en ambulans men ff efter ca 15-20 min hade ingen kommit. Så småningom satte sig killen upp, skräddarställning, ytterligare lite senare stapplade han sakta till en parkbänk. Jag pratade en del med honom och fick ordentliga svar. Han var född samma år som jag. Vilket sammanträffande! Han hade mest druckit sprit kom det fram, inte mkt mat eller vatten tydligen. Han hade inga märken på armarna och inte tagit några tabletter. Han demonstrerade sina muskler på armarna och brukade gärna köra motorcross förr. Lite dåliga tänder såg jag, det var det enda. Han pratade om Eskilstuna och att en vän nyligen gått bort. Sedan som på en given signal går han osäkert nedför trappan, till tunneln till pendeln. Han säger att han är trött och vill sova. Jag avvaktar och hoppas att ambulansen ska komma. Ser att han kommer upp och ut på pendeltågsperrongen. Jag skulle just ringa och avboka ambulansen när han segnar ned, lägger sig, längs med men mitt på perrongen, trots att pendeln just kommit in och stod mitt framför näsan på honom, han hade bara behövt kliva på.

Hade han sedan rullat två varv hade han ju hamnat på spåret. Jag ringde då 112 igen, jo de skulle kolla och ambulansen var nu i Akalla... Då sprang jag ned och upp på perrongen, då hade han just kommit in till spärrarna och spärrkuren, där hade han segnat ihop igen. Den var bubbligt och blött omkring honom. Hade han kräkts nu eller vad? Nej då det rann ifrån hans ryggsäcken, troligen flaskor som gått sönder. Spärrvakten kom till min hjälp. Ambulans är på väg kunde jag informera om. Samt nu kom jag på att killen kanske behövde vätska ju. - Har du lite vatten bad jag spärrvakten om, visst det fixade han. Killen drack snabbt & tacksamt upp vattnet. Till slut kom då två sjukvårdare, då lämnade jag "spektaklet". Då sa han också att han druckit K-sprit. Isch! (Rusningstid var det förstås, så emellanåt kryllade det av passagerare åt alla håll, iaf just inne i spärrområdet...).

Vid ett tillfälle frågade han varför jag gjorde det här. - Det är vanlig medmänsklighet, svarade jag.

Undrar också annars hur länge han hade kunnat blivit liggandes på bussterminalen samt om han hade kräkts då, ryggliggandes?! Samt han kunde ha varit en vanlig arbetare som fått hjärtsnurp eller en blödning. Eller insulinkänning. U name it!