Söndagsuppdraget

Ja, hur gick nu barnvaktandet, undrar ngn kanske.

Det gick bra! Jag fick läsa och hitta på en hel del. Det var nog populärast. (En del böcker kunde jag inte läsa, de var skrivna på ungerska). Jag fick lov att berätta fritt med hjälp av endast bilderna, med en vettig eller rolig slutkläm. Det är nog bra för hjärnan att öva på det faktiskt, man måste tänka kreativt minsann. Det kändes svårt, men var visst iaf väldigt uppskattat...

"Visst är hon jätte godhjärtad, mamma, hon gav ju oss så många saker", sade den lilla tjejen till sin mamma visst, när jag hade gått. Nästa dag sade hon till sin mamma: "Kommer A och S hem till oss idag med?  För det var så roligt när A läste. Hon läste så mycket! Du läser alltid bara en, mamma..."  Lillkillen han väntar på S.

  vilka söta ungar, va!


Lagomt stökigt blev det förstås med leksaker, prova kläder, äta och sist mellanmål. Men så är det med småbarn. Man vänjer sig. Särskilt, absolut, de föräldrar som har minst två småbarn. Då kan ett av barnen råka komma åt ett glas, innan man hinner flytta undan om det står tokigt till, lite mat hamnar lätt på golvet, lite vatten skvätter över diskbänkskanten, allt går att leka bara det finns tillgängligt, o s v.

Usch, hörde nyss på nyheterna att föräldrar med småbarn och som är höginkomsttagare skiljer sig mer frekvent. Det är tragiskt! Vardagspussel-Ekorrhjul-Hälsa-Kost är viktiga saker.

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

hits