Fucking friday
Åhh, jag som trodde att fredagar alltid var bästdagar.
Inte den här dagen i alla fall. En massa småstrul och knasigheter dök upp fr o m kl 6:30 på morgonen. Här var man helt inställd på att saker och ting skulle fungera bra på sin arbetsplats och senare, när man lugnt skulle ta sig hemåt och på vägen utföra ett annat "uppdrag".
En detalj, och bagatell för den vane, var att det var ganska kallt ute och snorhalt där man var stod och arbetade på sitt pass! Det påverkade omständigheterna till att börja med!
En massa saker hände på kort tid, man tog snabba beslut och försökte styra upp uppkomna händelser. Det är synd när saker händer för snabbt och man inte hinner reagera eller fundera över saker i ens närhet till fullo! En sak kanske missas eller glöms bort också, i allt virrvarr. Dessutom: alla småsaker som man fixat med märks inte överhuvud taget, av gemene man. Då är det lätt att bli less & sur. Där försvann min "glada min" den här dagen. Ett rätt vackert ord ändå: FRUSTRATION.
Det är inte ofta jag säger i mitt arbete, mina förtroendeuppdrag eller andra aktiviteter: - Näe, nu är jag sur, jag tror jag går härifrån. Jag vill inte vara med längre....
Det är i sådana situationer man behöver någon att prata av sig med eller hos. Alternativt att få komma hem och bara få vara för sig själv.
Det kunde nog emellanåt förresten vara riktigt skönt att vara en äkta Robinson. Bara man hade tillgång till det man behöver förstås ;) .